Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det matavfall som kommunens renhållning samlar vill den politiska majoriteten i Östersunds kommun skicka till Sundsvall och tillsammans med Sundsvall bygga en biogasfabrik med matavfallet som råvara. Beteendet får anses särskilt märkligt med tanke på att man i stället borde göra allt för att skapa arbetstillfällen och företagsutveckling i Östersund. Vi har haft tillräckligt med exempel på verksamheter som under årens lopp har flyttats till kusten.

De senaste åren har kommunen inom ramen för Grön Trafik och Europeiska trafikantveckan bland annat anordnat ett seminarium med namnet ”Hur får vi till biogaspuzzlet”. Av innehållet i seminariet har jag och många med mig dragit en helt annan slutsats än kommunledningens socialdemokrater och centerpartister. Slutsatsen är att det ur flera aspekter är dumt, för att inte säga idiotiskt, att skicka matavfallet till en vid kusten och med Sundsvall gemensamt ägd biogasanläggning. Vi i Folkpartiet tycker att kommunen ska använda sina resurser och sitt miljöengagemang på ett för medborgarna i både Östersund och länet/regionen bättre sätt. Vad gäller biogas kan vi med fördel vidareutveckla det vi redan har och bli en av de ledande biogasregionerna i landet. Vårt förslag är följande.

1. Fortsätt att kompostera och röta huvuddelen av matavfallet i Gräfsåsen. Matavfallet dit kan dock minskas genom att tillåta och uppmuntra installation av avfallskvarnar hos hushållen och andra i Östersund. På så vis kan vi öka mängden substrat (råvara) till den biogasproduk-tion som redan i dag sker i anslutning till reningsverket i Göviken. Det är dessutom billigare och miljömässigt bättre än att transportera matavfallet till kusten.

2. Den tilltänkta anläggningen i Sundsvall kräver stora mängder matavfall som idag inte finns eftersom kommunerna vid kusten ännu inte kommit igång med att sortera ut matavfallet från övriga sopor. Matavfall måste sorteras och hygieniseras vilket gör att anläggningar som använder sig matavfall som råvara blir mycket dyra och svåra att få lönsamma jämfört med de som använder sig av råvaror som till exempel gödsel och grödor från jordbruket. Vi kommer knappast att få någon biogas hit från anläggningen i Sundsvall eftersom det med största sannolikhet blir lönsammare att avyttra gasen närmare anläggningen. Östersunds kommuns pengar menar vi ska satsas på enklare och billigare teknik för att producera biogas som en del i näringslivsutvecklingen här i kommunen och länet.

3. I Hammerdal har föreningen Jämtlandsgas kommit så långt att byggstarten är nära förestå-ende för den anläggning som ska producera biogas från gödsel och grödor från jordbruket. Med Jämtlandsgas som förebild är det på gång att starta motsvarande projekt på flera håll i länet. Östersunds kommun och Regionförbundet bör enligt vår mening aktivt bidra till att flera anläggningar med Jämtlandsgas som modell kommer till stånd. Det kommer att ge arbetstillfällen inte bara där anläggningarna byggs utan också ge kompletteringssysselsättning för jordbruket. Rötresterna återanvänds som gödsel och viktiga mineraler, inte minst fosfor, återförs på det viset till naturen och jordbruket. Ett välkommet bidrag i landsbygdsutvecklingen och i strävan att hålla landskapet öppet.

4. Förstudierna i Hammerdal har visat att kombinationen av olika substrat kan ge olika mycket biogas. Här behövs ett lite större laboratorium för att fortsatt bedriva studier på området. Vi menar att Östersunds kommun i samarbete med Mittuniversitetet ska etablera ett sådant laboratorium. Kompetens finns redan.

5. Östersunds kommun bör som biogasproducent ta initiativ till att tillsammans med Regionförbundet, Jämtlandsgas och övriga biogasproducenter i länet bygga en anläggning för att framställa flytande biogas. Det gör att biogasen kan fraktas mer effektivt och det löser de logistik- och distributionsproblem som finns med biogas. Det gör också att vi här lokalt kan förse de nya metandiesellastbilar som kommer från bland annat Volvo med bränsle. Vi kan också lättare ”exportera” överskott av biogas till andra delar av landet. Det är bättre använda pengar än att bli delägare i en biogasfabrik i Sundsvall.

6. Ett budskap på senaste biogasseminariet till kommunen och andra var att först skaffa biogasfordon och se till byggs tankställen för att skapa en marknad för biogas. Vi ska således inte vänta på att det finns biogasproduktion i tillräcklig mängd utan den kommer när det finns avsättning för gasen. Övergångsvis kan man använda naturgas i fordonen. Kommunen och Regionförbundet bör således lägg krutet på att se till att flera tankställen etableras, öka antalet biogasfordon i sin verksamhet, i länstrafiken och i landstinget. Då kommer det bli lättare för taxi m fl att följa efter. Ett tankställe vid flygstationen är en idé som förts fram som kan betjäna Swedavias flygplatsfordon samt taxi, bussar m fl som angör flygplatsen.

Det är alltså hög tid att för den politiska majoriteten i Östersund att byta spår i biogaspuzzlet. Om inte så lovar vi i Folkpartiet att göra det om vi får väljarnas förtroende i valet nästa år. Näringslivs- och landsbygdsutveckling får inte bara bli läpparnas bekännelse!

Nu när landsbygden avfolkas och bönderna som intressegrupp håller på att ta slut försöker Centerpartiet finna en ideologisk förankring. Då blir det som det blir i ett intresseparti utan idétradition. Kompassnålen snurrar än hit, än dit. När den mer radikala och urbaniserade delarna av Centern ville mot det tokliberala eller snarare anarkistiska hållet med månggifte, upphävande av skolplikten och fri invandring m m, så upprördes som väntat de traditionella bondeförbundarna, som i Jämtland- och Skåne, som av hävd är provinsiella och nationalistiska, säger nej till EU, nej till invandring (vem minns inte Sjöbocentern), är ofta engagerade i svenska kyrkan som knappast är för månggifte.

Nej det räcker inte att skriva i ett partiprogram att centerns liberalism är social, d v s att centern är ett socialliberalt parti utan att närmare konkretisera detta. Partiprogrammet eller idéprogrammet, som man vill kalla det, omfattar ett knappt tjugotal sidor med flum och floskler som i mångt och mycket de flesta både andra partier och landets invånare kan hålla med om. Mer konkret är det inte sedan också partiledningen och partistämman i sista stund strukit de inledningsvis nämnda stolligheterna. Det var kanske fler än centerungdomarna som tycker att det är okej att ”röka på” när programmet formulerades.

Det är Folkpartiet som är Sveriges socialliberala parti och uppkommet ur den liberala idétraditionen. Vill man se vad socialliberalismen mer konkret är finner man det i partiets förslag till nytt partiprogram (se http://www.folkpartiet.se) där ställningstaganden för varje politikområde tydligt punktas upp – från skolan, kultur, jämställdhet, ekonomi, integration, vård och omsorg, miljö och klimat, energi, bostäder, rättsväsende m fl till försvaret och säkerhetspolitik.

Centerpartiets vinglande hit eller dit har vi ju på nära håll i Östersund sett prov på där den påstådda värdegrunden lätt ersätts av till synes strävan efter maktpositioner och välarvoderade uppdrag. Man kan undra om Socialdemokraterna i kommunen är så nöjda med den nya partnern när partnern tämligen oförutsägbart fronderar i viktiga frågor och sätter samarbetet på ideliga prov och beslutsprocessen ofta liknar en besvärlig grossess där resultatet ibland verkar oförutsägbart. Det är naturligtvis inte bra för kommunens anseende och utveckling.
Det behövs självklart inte två socialliberala partier. Centerpartiet som en förklädd, oförutsägbar och otydlig kopia behövs inte. När uppgiften som intresseparti för landsbygden inte längre har bärkraft kan partiet förpassas till historien.

Den som vill att nationen, landstinget och kommunen ska styras med en politik som har sin utgångspunkt i de socialliberala värderingarna röstar naturligtvis på Folkpartiet liberalerna.

Folkpartiet i Östersund anser att utvecklingen av Lillänge handelsplats och Odenskog kräver att ett helhetsgrepp tas om hur området skall gestaltas, inte med ad hoc-lösningar som blir ett lapptäcke där konsekvenser efteråt kommer som en överraskning.

Östersunds politiska majoritets (S+C+Mp) vilja att tredubbla butiksytan i Lillänge skapar flera frågor som kräver svar innan ett sådant beslut kan fattas. Det kan inte bara motiveras av ett tillfälle att få betongstationen flyttad.

Några frågor som kräver svar är:
• Hur ska den redan idag ansträngda trafiksituationen lösas?
• Behöver kollektivtrafiken i området kompletteras och i så fall hur?
• Behövs flera in- och utfartsvägar?
• Bör ytterligare dagligvaruhandel- inklusive livsmedelshandel tillåtas för att området ska fungera som så
stor handelsplats?
• Hur påverkas centrumhandeln och handeln i andra delar av kommunen av en så kraftig expansion av Lillänge?
• Vilken betydelse har egentligen Birsta som konkurrent till Lillänge?
• Finns det intresse hos övriga fastighetsägare i Lillänge/Odenskog m fl att medverka i en omdaning av området
till mer handel och således skapa alternativa lösningar?
• Är det kanske dags att se över handelspolicyn?
• Hur vill vi att infarten till östersund ska gestaltas? Av en fyrkantig handelslada till eller något mer
estetiskt tilltalande?
• Är det ekonomiskt försvarbart att lägga ned en väl belägen och fungerande förskola och bygga en ny för trettio (30) miljoner kronor eller kan de pengarna användas på ett bättre sätt?

Vi anser att tid och eftertanke behövs för utvecklingen av Lillänge/Odenskog på liknande sätt som kommunen till exempel ägnat åt gestaltningen av Storsjö Strand. Därför säger vi nu tills vidare nej till att medverka till en ny detaljplan för betongstationstomten.

Skatteutjämningssystemet är och har varit en ständig källa till missnöje och frustration bland kommuner och landsting. Inte sällan har debatten haft en diskussion om tärande och närande kommuner, om felaktiga kriterier för beräkning av de bidrag som systemet genererar och varje översyn av systemet har skapat vinnare och förlorare som omedelbart applåderar respektive vädrar sitt missnöje.

Skatteutjämningssystemet är ett bidragssystem som har överlevt sig självt. Det är alltså dags att finna något radikalt nytt – att komma bort från begreppet bidrag.

Jag förslår att vi konstruerar ett nytt system som har sin grund i markvärdesprincipen om än i modifierad form. Ett tänkbart och tilltalande system är att de 85 miljarder kronor som staten idag anslår till skatteutjämningen helt eller delvis finansierar en omvänd markvärdesavgift, d v s samtliga kommuner och landsting skulle via staten få en arealbaserad grundersättning per kvadratkilometer yta som respektive kommun och landsting omfattar. Denna skulle för kommunerna kompletteras med att en fastighetsbeskattning ungefär som idag när marken förädlas d v s marken brukas, förses med byggnader av olika slag, gator och vägar o s v. Dagens kommunala fastighetsavgift men också den statliga fastighetsskatten skulle således tillfalla kommunerna men där fastighetsbeskattningen utvecklas ytterligare.

Med ett sådant system skulle olika landsdelar – kommuner och landsting – få ersättning för den samhällsutveckling som man själv alstrar. Innovationer och utveckling skulle uppammas och belönas. Bidragsberoendet kan skrotas och man skulle leva på egna meriter. Talet om närande och tärande kan förvisas till historien. Det skulle också kunna vara ett svar på de krav som upprepat kommer i första hand från norrlandskommunerna om återbäring på vattenkraft- och vindkraftsproduktion.

Jämtlands läns landsting är uppenbart på väg mot en ansökan om regionstatus och förhoppningsvis ger regeringen oss det regionfullmäktige som Folkpartiet nu sedan två år aktivt arbetat för. När Jämtlands läns landsting blir region avvecklas Regionförbundet Jämtland. Då är det dags att börja ta nästa steg. Ett naturligt sådant steg är att länets kommuner går samman till en kommun. Förebilden är Gotland som idag är både landsting/region och kommun i en och samma organisation.

Vi anser att länets drygt 126 000 medborgare inte behöver styras av:
• 385 fullmäktigeledamöter,
• 119 landstings- och kommunstyrelseledamöter
• 31 kommunal-, landstings- och regionråd
• Mer ett 50-tal nämnder och styrelser
• Tio kommunala förvaltningar (8 kommuner, ett landsting och ett regionförbund)

En beräkning är att minst 200 miljoner skattekronor med vårt förslag kan användas på ett bättre sätt.

• Medborgarna i länet kan garanteras en mer likvärdig kommunal service.
• Demokratin förbättras då de indirekt valda regionförbundet och kommunalförbunden för gymnasieskola och räddningstjänst inte behövs.
• Den lokala demokratin och engagemanget kan utvecklas med fler lokala områdesstyrelser och självförvaltningsorgan som exempelvis områdesstyrelsen i Kall.
• Det blir lättare att rekrytera kvalificerad och kompetent personal.
• Många revirgränser, exempelvis mellan landsting och kommun, som idag hämmar samarbete och att samhällsservicen bedrivs effektivt tas bort.

Slutligen och inte helt betydelselöst! Jämtland och Härjedalen är ett starkt varumärke och som en kommun skulle det kunna stärkas ytterligare. Som en av landets tio största kommuner skulle vår synlighet öka och vår röst väga tyngre!

Kan Storsjön bli ett kassodlingens paradis som genererar arbetstillfällen och blir en resurs i matlandet Jämtland? Efter att ha noterat vad flera sakkunniga på området säger och vad som uttrycks av engagerade kontakter inom fiske och naturskydd m fl, är vi i Folkpartiet mycket tveksamma till den stora kassodling av fisk som planeras i Storsjön, nu i första hand utanför Rödön vid Vejmon.

Frågorna är många vad spridningen av fiskbajs, foderrester, antibiotikaanvändning, ev fisksjukdomar får för konsekvenser på Storsjöns vatten och ursprungliga fiskbestånd. Det är särskilt viktigt att vara eftertänksam nu eftersom ett ogenomtänkt ja blir prejudicerande för fortsatt utveckling av industriell kassodling i Storsjön.
Kassodling sägs kunna vara positiv för den näringsfattiga biotopen i vattenmagasin. Även om Storsjön är reglerad kan den enligt vår mening inte betraktas som ett vattenmagasin trots att de som ansöker om kassodlingen framställer Storsjön som ett sådant.

Storsjön och Indalsälven nedströms är Östersunds, Krokoms och många andras vattentäkt. Vi har i Östersund nyss tagit fram ett förslag till ”Ny plan för vatten och avlopp” om hur vi ska skydda Storsjön som resurs för vårt dricksvatten. Där pekar vi också på behovet av att kommunerna runt Storsjön nära samarbetar i detta sammanhang, helst med länsstyrelsen i spetsen.

Storsjön har liksom flertalet sjöar i vårt län en inte godtagbar ekologisk status. EU:s vattendirektiv innebär att åtgärder ska vidtas senast 2021 för att uppnå god ekologisk och kemisk status i yt- och grundvatten. Det betyder att vattnen ska vara så pass opåverkade av mänskliga aktiviteter att de fungerar som naturliga vatten. I vårt län är det i första hand de reglerade vattendragen som Storsjön m fl där den ekologiska statusen inte är godtagbar. Där krävs det åtgärder inte bara för att förebygga försämring utan i hög grad åtgärder för att reparera och förbättra de skadade vattenmiljöerna. Stora kassodlingar har naturligtvis motsatt effekt.
Vi är i sig inte motståndare till kassodling men Storsjön är ingen norsk djuphavsfjord. Kassodling i insjömiljöer är en relativt ny företeelse och med den resurs som Storsjön utgör som reservoar för dricksvatten m m krävs här noggrannare utredningar och analys om och i så fall vart det finns lämpliga platser för kassodling. Utöver det måste oberoende och kvalitativa miljökonsekvensbeskrivningar genomföras.

Inte bara Jämtlands läns landstings patienter utan landstinget självt verkar nu i stort behov av en medicin för att kurera sig. Med den kunskap som jag under 26 år fram till 2009 förvärvade som revisionsdirektör tar jag mig nu friheten att komma med ett recept.

Det är dags att slänga alla osthyvlar och omorganisationer där man enbart lägger samman, flyttar eller byter namn på organisationsenheter utan att det medför annat än flyttkostnader, nya lokalkostnader, fler chefsnivåer och högre chefslöner med mera med mera. Det behövs en (kanske ny) politiskt ledning utan beslutsångest med mod att ta de radikala grepp som krävs för att råda bot på det ekonomiska moras som sedan länge infekterat landstinget. Här kommer förslag på några sådana grepp.

  1. Sammanslagning av regionförbundet och landstinget fr o m år 2015. Beräknad besparing ca 25 mkr/år
  2. Slå samman hälsocentralerna i Östersund (Z-gränd, Lugnvik, Frösön, Odensala, och Torvalla) till en central hälsocentral, Besparing åtminstone 25-40 mkr/år.
  3. Inför en ny cheflönestruktur med sänkta chefslöner. Besparing 4-5 mkr/år. Läkare och sjuk-sköterskor avvecklas som administrativa chefer och ge dem i stället karriärtjänster som medicinskt sakkunniga.

Några kompletteringar och kommentarer till förslagen.

Med en region i stället för landstinget och ett regionförbund ges inför 2015 tillfälle till att skapa både en ny politisk och en ny förvaltningsorganisation. Samtidigt kan Länstrafiken avvecklas som bolag och inlemmas i förvaltningsorganisationen. Således ett antal politiska uppdrag, tjänster och dubblerade funktioner som kan dras in.

Man bör så fort som möjligt ta steget fullt ut med den sammanslagning av Östersunds hälsocentraler som antyds i landstigets egen utredning. Det borde inte vara omöjligt att hitta en lämplig lokal. Fördelarna med en central hälsocentral är uppenbar vad gäller kontinuitet och kompetens, krympande kostnader för personal, utrustning, administration m m samt lättare att rekrytera, bemanna och bemanningspanera o s v. Rimligen bör kostnaderna för stafettläkare kraftigt kunna reduceras.

Med en ny organisation från 2015 kan alla chefstjänster lysas ut och en mer rimlig lönesättning av cheferna ske och som inte har sin utgångspunkt i överläkarlönenivån. Läkare och sjuksköterskor bör användas till det som de är utbildade för. De administrativa cheferna bör ha en förvaltningsinriktad bakgrund.

Det finns säkert under tiden fram till 2015 ytterligare grepp som utöver de här 55 – 70 mkr per år kan få landstingets ekonomi i balans på några års sikt.

I samband med inslagen om politikerpensioner för ett par veckor sedan kunde vi höra en av de intervjuade politikerna karaktärisera sitt uppdrag som jobb. Oavsett om man är politiker på heltid eller deltid så är det inget jobb utan ett förtroendeuppdrag som man fått av sina väljare. Om man blev inkryssad i valet borde det vara än mer uppenbart för den valde.
I lag benämns man därför också förtroendevald – inte anställd!

Naturligtvis ska man som politiker inte ha större förmåner än andra i samhället när man lämnar sitt uppdrag. Det är oacceptabelt att en politiker får pension i många år innan man ens har nått en ålder på sextio år. En politiker ska inte få pension bara därför att man förlorar ett val och därmed sitt förtroendeuppdrag. Intjänad pension ska som för alla andra betalas ut från den pensionsålder som är gängse i samhället.

Förlorar man som politiker sitt förtroendeuppdrag före pensionsåldern är det rimligt att man liksom anställda inom näringsliv eller offentlig sektor får ett omställningsbidrag medan man söker ny försörjning. Ett tvåårigt omställningsbidrag – inte mer – är ganska vanligt förekommande.

Häromdagen kunde vi läsa att när Katarina Finn Nyberg, kommunalråd i Östersunds kommun, nu avsäger sig sitt uppdrag för att i stället studera, så får hon ett väl tilltaget treårigt omsställningsbidrag. Vilken anställd får en sådan förmån. Ingen! Den som själv säger upp sin anställning vare sig för ett nytt jobb eller för att plugga får inga omställningsbidrag. I det senare fallet får man ta studielån.

Självklart ska en politiker som självmant lämnar sitt förtroendeuppdrag inte ha ett omställningsbidrag. Omställningsbidraget ska vara avsett för dem som före uppnådd pensionsålder förlorar sitt uppdrag på grund av en valförlust. Bidraget ska inte heller vara större eller längre än vad som är normalt i samhället i övrigt, d v s maximalt två år.

Extravaganta förmåner och trixande med utdelning från egna bolag för att få bibehålla förmånerna vid regler om samordning med löneanställning och så vidare, bidrar bara till politikerförakt, särskilt i tider när varsel och uppsägning drabbar många av våra väljare. Vi behöver i stället mer förtroende för de förtroendevalda!

Nu börjar det stå klart vilken hemgift som drabbar oss
jämtar och härjedalingar när landstingsmajoriteten med Robert Uitto i spetsen gifter
bort oss till ett omtvistligt äktenskap med Västernorrland. Det framgår av besluts-
underlaget till landstinget.

  1. Vi får höjd skatt i Jämtland med 35-39 öre.
  2. Vår röststyrka i landstings-/regionval devalveras till en
    tredjedel jämfört med dagens landsting eftersom västernorrlänningarna är
    ungefär dubbelt så många som vi.
  3. Skatteutjämningen blir sämre per invånare eftersom de
    ytterligare 70 mkr vi beräknas få slås ihop med 100 mkr till Västernorrland.
    Det blir 460 kr per invånare i stället för 560 kr.
  4. Östersund mister sin roll som regioncentra vilket
    naturligtvis har stor negativ betydelse för kommunens utveckling. Den flytt av
    institutioner och organisationer mot kusten som skett under senare år får
    bränsle att fortsätta. Länsstyrelsen blir nästa offer.
  5. Befolkningen i Västernorrland förutses minska mycket mer
    än i Jämtland vilket torde ha stor betydelse för vart skattepengar läggs för
    att hindra den utvecklingen.
  6. Våra järnvägsförbindelser till Stockholm kan förutses gå
    över Sundsvall i allt större utsträckning eftersom satsningar på stambanan (Atlantbanan)
    över Bollnäs-Ljusdal inte torde vara intressant för västernorrlänningarna framför
    ett dubbelspår mellan Sundsvall och Gävle.
  7. De kraftigt ökande sjukvårdskostnaderna och den
    förhållandevis sämre ekonomin i landstinget Västernorrland torde leda till att
    rationaliseringar och besparingar drabbar oss hårdare i Jämtland än när vi
    ensamma bestämmer över vårt enda sjukhus och övriga sjukvård.
  8. Jämtland- och Härjedalen som begrepp och varumärke kommer
    självklart att få svårare att synas om regionen heter MittSverige. Något som
    inte gagnar turism m m.

Förespråkarna för MittSverige ser likt en nyförälskad enbart äktenskapet
med Västernorrland i ett rosa skimmer av lycka och fördelar. Det sist nämnda
uttrycks dock i beslutsunderlaget till landstinget bara i övergripande och
generaliserande ord och floskler. Hur äktenskapet egentligen kommer att te sig
ska tydligen utredas först efter trolovningen (läs inriktningsbeslutet) som
eklateras den 15 november.

Folkpartiet i Östersund och Folkpartiets länsförbund har tagit ställning
för att Jämtland och Härjedalen likt Gotland ska vara en egen region. Nu har
länets moderater också redovisat tveksamhet till att redan år 2015 ingå
äktenskap med Västernorrland. Centerpartietr som brukar vara småskalighetens
och decentraliseringens försvarare ser däremot tydligen någon annan spännande form
som ingrediens i äktenskapet med kusten.

Det är mot bakgrund av uppräkningen ovan svårt att se hur indelningslagens krav ska kunna uppfyllas.
Den föreskriver att förändringar i landstinggränserna endast får göras om det
medför bestående fördelar för de som bor inom det landsting vars gränser
förändras. Det kan vara dags att vi som bor här nu ställer oss på barrikaderna
med samma upprördhet som franska bönder brukar visa när makthavarna inte läser
av vad folket vill.

Burka och Niqab är ett omslutande plagg med öppning endast för ögonen som syftar till att dölja kvinnans kropp när hon rör sig ute bland allmänheten. Liksom slöjan, som inte täcker ansiktet, så kommer burka och niqab ur synen på att kvinnan är underställd mannen och den hederskultur som har sin botten i islam. Plaggen är således symboler för denna kultur.

Nu är inte alla muslimer islamister, d v s fundamentalistiska utövare av islam. Tvärtom är de flesta muslimer lika sekulära som fleratalet svenskar som bekänner sig till kristendomen. I Sverige finns fundamentalistiska organisationer inom islam liksom det finns inom kristendomen. Sveriges Muslimska Förbund är ett sådant. När dessa fundamentalister säger sig representera alla muslimer är det lika befängt som att alla kristna skulle låta sig representeras av Livets Ord.

För oss i Folkpartiet är jämställdhet mellan könen och kvinnans frihet naturligtvis självklarheter som gör den islamistiska synen på kvinnan fullständigt oacceptabel. Genom invandringen och flyktingmottagningen har vi fått en stor grupp muslimer i Sverige. Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga partier försöker dock dra alla muslimer över en kam och stämpla dem som islamister i sin argumentation för en mindre generös invandringspolitik.

Vi behöver invandrare och den mångfald som de tillför det svenska samhället. Det kommer att uppenbaras än mer tydligt när den arbetskraftsbrist som står för dörren blir akut. I Jämtland kan vi knappast vända befolkningsutvecklingen utan en betydande invandring. Rannsakar vi oss själva så torde de flesta av oss dessutom vara invandrare om än sedan flera generationer bakåt i tiden.

Det är också självklart att vi har religionsfrihet i det här landet och att vi skall tillåta muslimer att ha moskéer. Vi måste emellertid lära oss skilja på religion och på de värden som vårt demokratiska statskick vilar på. Några Sverigedemokrater behövs inte för att stå upp för den kvinnosyn som vi anser att det svenska samhället skall omfattas av. Vi andra får sluta med att huka oss i rädsla av att bli kallade rasister och i stället bestämt avvisa krav som bejakar hederskultur och kvinnoförtryck, vare sig den kommer från de som säger sig företräda en viss religion, livsåskådning eller andra traditioner. Det är snarare omvänd rasism att inte stå upp mot förtryck av vare sig flickor, kvinnor eller andra medborgare.

Mot bakgrund främst av det hittills sagda kan vi inte tillåta att burka eller niqab används i offentliga yrken som exempelvis förskollärare, lärare, läkare o s v. Vi kan inte tolerera tvångsäktenskap eller att det anses som diskriminering när arbetsgivare kräver att en anställd skall handhälsa på kvinnliga medarbetare. Kommunpolitiker och rektorer i skolan, i Strömsund eller andra kommuner, måste bestämt hävda skolplikten och avvisa krav på att barn till muslimska föräldrar skall undantas från simundervisning, biologi, samhällskunskap, gymnastik etc med hänvisning till att islam förbjuder umgänge mellan flickor och pojkar på ett sätt som vi övriga anser som självklart och naturligt i vårt samhälle.