Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Nils Fransson från Växjö ifrågasätter hur Folkpartiet i Jämtland har kommit fram till slutsatsen att den småskaliga vattenkraften spelat ut sin roll. Fransson gör samma misstag som lobbyister från kraftindustrin genom att luta sig mot gammal och omodern lagstiftning och att äganderätten skulle omöjliggöra de förändringar som vi menar kommer att gynna den biologiska mångfalden och bidra till att uppfylla EU:s miljökrav.
Folkpartiet har länge varit ett parti som har stått på den biologiska mångfaldens sida och partiet har orubbligt varit motståndare till en utbyggnad av nationalälvarna. I vårt partiprogram står det klart och tydligt att “vattenkraften kan utvecklas genom effektivisering, inte genom ökad exploatering”. Vidare säger partiprogrammet att ”denna modernisering ska också innebära krav på att kraftverken lever upp till dagens miljöregler”. Slutligen slås det i partiprogrammet fast att ”anläggningar för vattenkraft ska vara utformade så att skadorna för vandrande fisk kan minimeras.“
Att frågan om utrivning av småskalig vattenkraft är aktuell beror på att den nyligen avslutade vattenverksamhetsutredningen, som genomförts till följd av EU:s ökade miljökrav. Den småskaliga vattenkraftens bidrag till energiförsörjningen är idag försumbar (de 1030 minsta kraftverken står för 0,5 TWh av vattenkraftsenergin). Om vi lägger till det faktum att vi idag har ett elöverskott i Sverige blir behovet av småskalig vattenkraft mikroskopiskt. Tyvärr lever det kvar någon slags myt om att de små vattenkraftverken skulle vara miljövänliga. Inget kan vara mer fel. Precis som storskaliga kraftverk byggs de små kraftverken i forspartier för att kunna tillvarata fallhöjder. Dessa forsar är viktiga motorer för vattendragens ekosystem och artrikedomen utplånas när älvar och åar byggs ut. Skadorna kan oftast inte åtgärdas med mindre än att man river dammarna.
Alla vi som bor längs älvdalarna är vi mycket medvetna om vilken kraft bland annat sportfisketurism skulle kunna ha för regional utveckling om den biologiska faunan i våra älvar återställs. Med rätt utveckling kan sportfisket bli en överlevnadsindustri för många kommuner I Norrlands inland.
För oss bygger frågan om biologisk mångfald i allra högsta grad på den liberala ideologin. Skyddet av den biologiska mångfalden, bland annat genom att större vattenkraftverk förses med omlöp, biokanaler, ändamålsenliga intagsgaller, krav på minimitappning m m samtidigt som älvar och åar återställs genom utrivningar av små kraftverk, är därför en mycket viktig del i den liberala miljöpolitiken.

Ovärdig eller värdig äldreomsorg??
Skulle Du acceptera att grannen kommer in och kissar på sig sittande i Din säng eller finfåtölj eller kommer in och olovandes tar eller lånar saker? Hur skulle Du reagera om någon vid matbordet grabbar tag i en potatis och slänger den på Dig? Det här är ett par exempel på vad icke dementa kan råka ut för på våra särskilda boenden inom äldreomsorgen. Anledningen är att personer med demenssjukdom inte alltid är medvetna om sina handlingar. Följden blir att de icke dementa låser in sig på sina rum och får en isolerad, fängelseliknande tillvaro som i sin tur kan påskynda försämring av hälsotillstånd både psykiskt och fysiskt. En otillräcklig bemanning där personalen får ägna nästan all tid åt vården av de dementa bidrar till den en ovärdig tillvaro för den som har sina sinnen helt eller i någorlunda behåll. Vad den ansträngda personalsituationen tyvärr kan men inte får resultera i, blev uppenbart när media häromdagen berättade om den anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som gjorts beträffande Fältvägens äldreboende.
Vi i Folkpartiet har lämnat förslag om att man inom äldreomsorgen i Östersunds kommun ska skilja på boenden för dementa och icke dementa och därmed följa Socialstyrelsens rekommendation om vården av de dementa. Rekommendationen innebär att kommunens särskilda boenden för personer med demenssjukdom ska vara småskaliga så att man uppnår den personkoncentrerade vård och den bemanning som omsorgen om dementa kräver. För att upprätthålla kvalitén i vården behövs även särskilt utbildad personal. Socialstyrelsens bedömning är att småskaligt särskilt boende för personer med demenssjukdom också är kostnadseffektivt i jämförelse med blandade boenden.
De närmast ansvariga för äldreomsorgen i kommunen förfäktar ett annat synsätt än Socialstyrelsen på val av metod för vården av dementa. Man säger sig inte vilja skapa kategoriboenden baserat på sjukdomstillstånd. Vår uppfattning är att det är viljan att prioritera vården av de äldre och därmed satsa tillräckliga resurser på vården som saknas. Vi anser i motsats till kommunledningen att det är kommunfullmäktige som ska bestämma om man ska följa landets expertmyndighets rekommendationer, inte vård- och omsorgsnämnden och dess förvaltning.
Vi anser att det är dags att Östersunds kommun satsar mera pengar på äldreomsorgen och därför har vi också lämnat förslag om bland annat trygghetsboenden, trygghetsplatser och trygghetslarm som ska bidra till att vi uppfyller äldreomsorgens nationella värdegrund. Vi kommer inte att ändra oss på den här punkten även om den politiska majoriteten i kommunen gång på gång avslår våra förslag.

Vid regionstyrelsens sammanträde på tisdag den 8 december tänker regionens nya majoritet av socialdemokrater och moderater besluta om att föreslå regionfullmäktige att kraftigt höja avgifterna i sjukvården från den 1 april 2016. Förslaget innebär att avgifterna höjs till det dubbla och i vissa fall till det tredubbla. Avgifterna ska dessutom göras mer enhetliga så att ett läkarbesök och ett besök hos distriktssköterska ska bli lika dyrt 300 kr. Fortfarande räknas inte vissa avgifter, som t ex ambulanstrans-port, in i högkostnadsskyddet trots att flera andra landsting gör så.
Liberalerna i Jämtland Härjedalen kan inte acceptera den kraftiga höjningen av vård-avgifter. Höjningen innebär att personer med svag ekonomi som behöver sjukvård drabbas avsevärt mer av avgiftshöjningen än personer med bättre ekonomi. Eftersom höjningen är så kraftig riskerar den att avhålla de resurssvagaste personerna från att i tid söka sjukvård. Allvarliga sjukdomar kommer då att upptäckas senare vilket medför större kostnader för regionen än om personerna sökt sjukvård i tid och innan tillståndet till och med kräver akut vård. Den avsedda intäktsökningen kan således i stället snabbt komma att bytas mot en kostnadsökning för sjukvårds-verksamheten.
De mer enhetliga avgifterna innebär att tjänster med olika innehåll och olika utförare med avseende på kompetens debiteras med samma avgift. Dels torde det upp-levas som orättvist, dels kan det öka efterfrågan av tjänster som utförs av personal med högst kompetens och som kostar mest, d v s i första hand läkare. De nya vårdavgifterna riskerar därmed att bli kostnadsdrivande.
Vi är också förvånade över att socialdemokraterna, även med hänsyn till koalitionen med moderaterna, hellre väljer en avgiftshöjning som går ut över de svagare i samhället än alternativet med en ökad solidarisk finansiering av vården.
Enligt tidningen Dagens Samhälle har Jämtland Härjedalen tillsammans med Dalarna och Västernorrland Sveriges ekonomiskt sjukaste sjukvård. Vi jämtar och härjedalingar vill självklart ha en vård på lika villkor som landets medborgare i övrigt. Soci-aldemokraternas och Moderaternas medicin leder varken till bot för den sjuka ekonomin eller till nämnda jämlikhet – tvärtom. Regionens konvalescens ser ut att bli kronisk.

Det matavfall som kommunens renhållning samlar vill den politiska majoriteten i Östersunds kommun skicka till Sundsvall och tillsammans med Sundsvall bygga en biogasfabrik med matavfallet som råvara. Beteendet får anses särskilt märkligt med tanke på att man i stället borde göra allt för att skapa arbetstillfällen och företagsutveckling i Östersund. Vi har haft tillräckligt med exempel på verksamheter som under årens lopp har flyttats till kusten.

De senaste åren har kommunen inom ramen för Grön Trafik och Europeiska trafikantveckan bland annat anordnat ett seminarium med namnet ”Hur får vi till biogaspuzzlet”. Av innehållet i seminariet har jag och många med mig dragit en helt annan slutsats än kommunledningens socialdemokrater och centerpartister. Slutsatsen är att det ur flera aspekter är dumt, för att inte säga idiotiskt, att skicka matavfallet till en vid kusten och med Sundsvall gemensamt ägd biogasanläggning. Vi i Folkpartiet tycker att kommunen ska använda sina resurser och sitt miljöengagemang på ett för medborgarna i både Östersund och länet/regionen bättre sätt. Vad gäller biogas kan vi med fördel vidareutveckla det vi redan har och bli en av de ledande biogasregionerna i landet. Vårt förslag är följande.

1. Fortsätt att kompostera och röta huvuddelen av matavfallet i Gräfsåsen. Matavfallet dit kan dock minskas genom att tillåta och uppmuntra installation av avfallskvarnar hos hushållen och andra i Östersund. På så vis kan vi öka mängden substrat (råvara) till den biogasproduk-tion som redan i dag sker i anslutning till reningsverket i Göviken. Det är dessutom billigare och miljömässigt bättre än att transportera matavfallet till kusten.

2. Den tilltänkta anläggningen i Sundsvall kräver stora mängder matavfall som idag inte finns eftersom kommunerna vid kusten ännu inte kommit igång med att sortera ut matavfallet från övriga sopor. Matavfall måste sorteras och hygieniseras vilket gör att anläggningar som använder sig matavfall som råvara blir mycket dyra och svåra att få lönsamma jämfört med de som använder sig av råvaror som till exempel gödsel och grödor från jordbruket. Vi kommer knappast att få någon biogas hit från anläggningen i Sundsvall eftersom det med största sannolikhet blir lönsammare att avyttra gasen närmare anläggningen. Östersunds kommuns pengar menar vi ska satsas på enklare och billigare teknik för att producera biogas som en del i näringslivsutvecklingen här i kommunen och länet.

3. I Hammerdal har föreningen Jämtlandsgas kommit så långt att byggstarten är nära förestå-ende för den anläggning som ska producera biogas från gödsel och grödor från jordbruket. Med Jämtlandsgas som förebild är det på gång att starta motsvarande projekt på flera håll i länet. Östersunds kommun och Regionförbundet bör enligt vår mening aktivt bidra till att flera anläggningar med Jämtlandsgas som modell kommer till stånd. Det kommer att ge arbetstillfällen inte bara där anläggningarna byggs utan också ge kompletteringssysselsättning för jordbruket. Rötresterna återanvänds som gödsel och viktiga mineraler, inte minst fosfor, återförs på det viset till naturen och jordbruket. Ett välkommet bidrag i landsbygdsutvecklingen och i strävan att hålla landskapet öppet.

4. Förstudierna i Hammerdal har visat att kombinationen av olika substrat kan ge olika mycket biogas. Här behövs ett lite större laboratorium för att fortsatt bedriva studier på området. Vi menar att Östersunds kommun i samarbete med Mittuniversitetet ska etablera ett sådant laboratorium. Kompetens finns redan.

5. Östersunds kommun bör som biogasproducent ta initiativ till att tillsammans med Regionförbundet, Jämtlandsgas och övriga biogasproducenter i länet bygga en anläggning för att framställa flytande biogas. Det gör att biogasen kan fraktas mer effektivt och det löser de logistik- och distributionsproblem som finns med biogas. Det gör också att vi här lokalt kan förse de nya metandiesellastbilar som kommer från bland annat Volvo med bränsle. Vi kan också lättare ”exportera” överskott av biogas till andra delar av landet. Det är bättre använda pengar än att bli delägare i en biogasfabrik i Sundsvall.

6. Ett budskap på senaste biogasseminariet till kommunen och andra var att först skaffa biogasfordon och se till byggs tankställen för att skapa en marknad för biogas. Vi ska således inte vänta på att det finns biogasproduktion i tillräcklig mängd utan den kommer när det finns avsättning för gasen. Övergångsvis kan man använda naturgas i fordonen. Kommunen och Regionförbundet bör således lägg krutet på att se till att flera tankställen etableras, öka antalet biogasfordon i sin verksamhet, i länstrafiken och i landstinget. Då kommer det bli lättare för taxi m fl att följa efter. Ett tankställe vid flygstationen är en idé som förts fram som kan betjäna Swedavias flygplatsfordon samt taxi, bussar m fl som angör flygplatsen.

Det är alltså hög tid att för den politiska majoriteten i Östersund att byta spår i biogaspuzzlet. Om inte så lovar vi i Folkpartiet att göra det om vi får väljarnas förtroende i valet nästa år. Näringslivs- och landsbygdsutveckling får inte bara bli läpparnas bekännelse!

Nu när landsbygden avfolkas och bönderna som intressegrupp håller på att ta slut försöker Centerpartiet finna en ideologisk förankring. Då blir det som det blir i ett intresseparti utan idétradition. Kompassnålen snurrar än hit, än dit. När den mer radikala och urbaniserade delarna av Centern ville mot det tokliberala eller snarare anarkistiska hållet med månggifte, upphävande av skolplikten och fri invandring m m, så upprördes som väntat de traditionella bondeförbundarna, som i Jämtland- och Skåne, som av hävd är provinsiella och nationalistiska, säger nej till EU, nej till invandring (vem minns inte Sjöbocentern), är ofta engagerade i svenska kyrkan som knappast är för månggifte.

Nej det räcker inte att skriva i ett partiprogram att centerns liberalism är social, d v s att centern är ett socialliberalt parti utan att närmare konkretisera detta. Partiprogrammet eller idéprogrammet, som man vill kalla det, omfattar ett knappt tjugotal sidor med flum och floskler som i mångt och mycket de flesta både andra partier och landets invånare kan hålla med om. Mer konkret är det inte sedan också partiledningen och partistämman i sista stund strukit de inledningsvis nämnda stolligheterna. Det var kanske fler än centerungdomarna som tycker att det är okej att ”röka på” när programmet formulerades.

Det är Folkpartiet som är Sveriges socialliberala parti och uppkommet ur den liberala idétraditionen. Vill man se vad socialliberalismen mer konkret är finner man det i partiets förslag till nytt partiprogram (se http://www.folkpartiet.se) där ställningstaganden för varje politikområde tydligt punktas upp – från skolan, kultur, jämställdhet, ekonomi, integration, vård och omsorg, miljö och klimat, energi, bostäder, rättsväsende m fl till försvaret och säkerhetspolitik.

Centerpartiets vinglande hit eller dit har vi ju på nära håll i Östersund sett prov på där den påstådda värdegrunden lätt ersätts av till synes strävan efter maktpositioner och välarvoderade uppdrag. Man kan undra om Socialdemokraterna i kommunen är så nöjda med den nya partnern när partnern tämligen oförutsägbart fronderar i viktiga frågor och sätter samarbetet på ideliga prov och beslutsprocessen ofta liknar en besvärlig grossess där resultatet ibland verkar oförutsägbart. Det är naturligtvis inte bra för kommunens anseende och utveckling.
Det behövs självklart inte två socialliberala partier. Centerpartiet som en förklädd, oförutsägbar och otydlig kopia behövs inte. När uppgiften som intresseparti för landsbygden inte längre har bärkraft kan partiet förpassas till historien.

Den som vill att nationen, landstinget och kommunen ska styras med en politik som har sin utgångspunkt i de socialliberala värderingarna röstar naturligtvis på Folkpartiet liberalerna.

Folkpartiet i Östersund anser att utvecklingen av Lillänge handelsplats och Odenskog kräver att ett helhetsgrepp tas om hur området skall gestaltas, inte med ad hoc-lösningar som blir ett lapptäcke där konsekvenser efteråt kommer som en överraskning.

Östersunds politiska majoritets (S+C+Mp) vilja att tredubbla butiksytan i Lillänge skapar flera frågor som kräver svar innan ett sådant beslut kan fattas. Det kan inte bara motiveras av ett tillfälle att få betongstationen flyttad.

Några frågor som kräver svar är:
• Hur ska den redan idag ansträngda trafiksituationen lösas?
• Behöver kollektivtrafiken i området kompletteras och i så fall hur?
• Behövs flera in- och utfartsvägar?
• Bör ytterligare dagligvaruhandel- inklusive livsmedelshandel tillåtas för att området ska fungera som så
stor handelsplats?
• Hur påverkas centrumhandeln och handeln i andra delar av kommunen av en så kraftig expansion av Lillänge?
• Vilken betydelse har egentligen Birsta som konkurrent till Lillänge?
• Finns det intresse hos övriga fastighetsägare i Lillänge/Odenskog m fl att medverka i en omdaning av området
till mer handel och således skapa alternativa lösningar?
• Är det kanske dags att se över handelspolicyn?
• Hur vill vi att infarten till östersund ska gestaltas? Av en fyrkantig handelslada till eller något mer
estetiskt tilltalande?
• Är det ekonomiskt försvarbart att lägga ned en väl belägen och fungerande förskola och bygga en ny för trettio (30) miljoner kronor eller kan de pengarna användas på ett bättre sätt?

Vi anser att tid och eftertanke behövs för utvecklingen av Lillänge/Odenskog på liknande sätt som kommunen till exempel ägnat åt gestaltningen av Storsjö Strand. Därför säger vi nu tills vidare nej till att medverka till en ny detaljplan för betongstationstomten.

Skatteutjämningssystemet är och har varit en ständig källa till missnöje och frustration bland kommuner och landsting. Inte sällan har debatten haft en diskussion om tärande och närande kommuner, om felaktiga kriterier för beräkning av de bidrag som systemet genererar och varje översyn av systemet har skapat vinnare och förlorare som omedelbart applåderar respektive vädrar sitt missnöje.

Skatteutjämningssystemet är ett bidragssystem som har överlevt sig självt. Det är alltså dags att finna något radikalt nytt – att komma bort från begreppet bidrag.

Jag förslår att vi konstruerar ett nytt system som har sin grund i markvärdesprincipen om än i modifierad form. Ett tänkbart och tilltalande system är att de 85 miljarder kronor som staten idag anslår till skatteutjämningen helt eller delvis finansierar en omvänd markvärdesavgift, d v s samtliga kommuner och landsting skulle via staten få en arealbaserad grundersättning per kvadratkilometer yta som respektive kommun och landsting omfattar. Denna skulle för kommunerna kompletteras med att en fastighetsbeskattning ungefär som idag när marken förädlas d v s marken brukas, förses med byggnader av olika slag, gator och vägar o s v. Dagens kommunala fastighetsavgift men också den statliga fastighetsskatten skulle således tillfalla kommunerna men där fastighetsbeskattningen utvecklas ytterligare.

Med ett sådant system skulle olika landsdelar – kommuner och landsting – få ersättning för den samhällsutveckling som man själv alstrar. Innovationer och utveckling skulle uppammas och belönas. Bidragsberoendet kan skrotas och man skulle leva på egna meriter. Talet om närande och tärande kan förvisas till historien. Det skulle också kunna vara ett svar på de krav som upprepat kommer i första hand från norrlandskommunerna om återbäring på vattenkraft- och vindkraftsproduktion.